VÄLKOMMEN TILL

FURUSJÖ ALLIANSKYRKA

Kom till mig alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så ska jag ge er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro i era själar. Ty mitt ok är milt, och min börda lätt.

Matteus 11:28-30

Bönder i det forna Israel brukade träna en oerfaren oxe genom att koppla samman den med en erfaren. Remmarna runt det äldre djuret drogs åt ordentligt. Det var han som bar lasten. Oket runt det yngre djuret var löst. Han gick jämsides med den mer mogna oxen, men hans last var lätt. I den här versen säger Jesus; ”Jag går jämsides med dig. Vi är sammankopplade men jag drar tyngden och bär lasten.”


Jag undrar hur många laster Jesus bär åt oss som vi inte vet någonting om? Vi är medvetna om några. Han bär vår synd. Han bär vår skam. Han bär vår eviga skuld. Men finns det andra? Har han lättat våra bekymmer innan vi känt dem? Har han burit vår förvirring så vi inte behövde göra det? De där gångerna när vi blivit förvånade över vår egen känsla av lugn och ro? Kan det vara så att Jesus har lyft vår oro till sina skuldror och placerat ett hjälpsamhetens ok på våra? Och hur ofta tackar vi honom för hans hjälpsamhet? Troligtvis inte tillräckligt ofta.

Citat ur boken Kaffestunder av Max Lucado