Höstlöv
Kors.png

VÄLKOMMEN TILL

FURUSJÖ ALLIANSKYRKA

Det är kallt och ruggigt. Sommaren är slut. Jag saknar den mer än vanligt men så händer det, på lördag förmiddag tittar den fram mellan molnen. Solen. Visserligen svagt men även de få strålar den hinner dela innan molnen tar över igen värmer så gott. Det behövs inte så mycket för att en dag helt plötsligt ska kännas lättare.
Det finns människor som precis som solen kommer med värme, hopp och glädje. Oftast i det lilla, ibland förstår jag det inte förrän långt senare men det betyder så mycket. Mina tankar går till Tomas Sjödins krönika ”Alla borde ha en Gunnar i sitt liv”. Orden är Victors, en ung kille som var tvungen ta bort en misstänkt råtta från sitt vindsförråd. En helt främmande uppgift för honom. Han ringer då Gunnar som rycker ut på direkten och tillsammans tar de sig sedan an problemet. Råttan visar sig vara en fågel som förirrat sig och trasslat in sig i en ljusslinga. Även den behövde hjälp. Varsamt bärs den ut till friheten och får luft under vingarna.
Jag skulle vilja vara som solen eller som Gunnar. Sprida värme och glädje, finnas till för medmänniskor. Det är min bön. En minnesvers vi fick lära oss i söndagsskolan känns av någon anledning mer aktuell idag än någonsin för mig.

 

 

 

 

 

Vi människor är beroende av varandra. Låt oss finnas till för varandra. Det behövs ju inte alltid så mycket! Du är viktig!
 

Allt gott o Guds välsignelse till Dig!

/ Maria Bromander

Bären varandras bördor…

Galaterbrevet 6:2